ny blogg
Har inte skrivit här på jättelänge, men jag har haft fullt upp! Men jag och en kompis har startat en ny blogg tillsammans. Där kan ni läsa om mig och Caisa, och om min kompis Louise och hennes nya häst Pussty ( Pusstalied ).
Innom kort kommer den nya adressen stå här, men just nu håller vi på att fixa header och sånt :)
Innom kort kommer den nya adressen stå här, men just nu håller vi på att fixa header och sånt :)
Caisa lisa
Hej!
Det var väldigt länge sen jag skrev nu. Jag har varit i Afrika och Caisa har haft ledigt. :)
Men det är bra med Caisa och så, vi ska byta stall 1 februari. Till ett stall där min tränare har sin häst - Caisa Cavat ( Caisa Lisas mamma ) Så undra om dem känner igen varandra ;)
Det var en anonym som hade kommenterat om att hon såg tunn ut och jag är medveten om det. Och det är ABSOLUT inget jag vill att hon ska vara. Hon har nästan fri tillgång tilll hö i boxen, 2 kg lunch och får ca 4 kg krafft och 1 kg kornkross per dag sen har hon även fri tillgång till hackad lucern. Vi har kollat mask och sånt, och hon är inte trött eller något. Utan Agneta och jag har diskuterat mycket fram och tillbaka och hon är en sånn häst som är vaken och rör sig mycket i hagen och förbränner fett hela tiden.
Men jag hoppas att hon ska lägga på sig nu när vi byter stall för det blir en lugnare miljö med mer regelbundna insläpp eftersom det inte är ett kollektiv stall. Men jag är fullt medveten om hennes hull, men som sagt, jag vill verkligen inte att hon ska vara så tunn som hon är...
Nu uppskattar man verkligen dem dära små ponnysarna som åt typ 6 kg hö per dag och ändå såg ut som tunnor. För det är pinsamt att ha en häst som är för smal. Ta reda på fakta innan man dömmer folk för man vet inte alltid vad orsaken är till när hästen inte ser ut som den "bör" göra.
Men Caisa magrade endel när hon hade tandproblem och hon har inte lagt på sig allt som hon ska lägga på sig men hon är påväg.
Men om du har tips om hur man får hästen att lägga på sig, så tar jag gärna emot förslag!
Det var väldigt länge sen jag skrev nu. Jag har varit i Afrika och Caisa har haft ledigt. :)
Men det är bra med Caisa och så, vi ska byta stall 1 februari. Till ett stall där min tränare har sin häst - Caisa Cavat ( Caisa Lisas mamma ) Så undra om dem känner igen varandra ;)
Det var en anonym som hade kommenterat om att hon såg tunn ut och jag är medveten om det. Och det är ABSOLUT inget jag vill att hon ska vara. Hon har nästan fri tillgång tilll hö i boxen, 2 kg lunch och får ca 4 kg krafft och 1 kg kornkross per dag sen har hon även fri tillgång till hackad lucern. Vi har kollat mask och sånt, och hon är inte trött eller något. Utan Agneta och jag har diskuterat mycket fram och tillbaka och hon är en sånn häst som är vaken och rör sig mycket i hagen och förbränner fett hela tiden.
Men jag hoppas att hon ska lägga på sig nu när vi byter stall för det blir en lugnare miljö med mer regelbundna insläpp eftersom det inte är ett kollektiv stall. Men jag är fullt medveten om hennes hull, men som sagt, jag vill verkligen inte att hon ska vara så tunn som hon är...
Nu uppskattar man verkligen dem dära små ponnysarna som åt typ 6 kg hö per dag och ändå såg ut som tunnor. För det är pinsamt att ha en häst som är för smal. Ta reda på fakta innan man dömmer folk för man vet inte alltid vad orsaken är till när hästen inte ser ut som den "bör" göra.
Men Caisa magrade endel när hon hade tandproblem och hon har inte lagt på sig allt som hon ska lägga på sig men hon är påväg.
Men om du har tips om hur man får hästen att lägga på sig, så tar jag gärna emot förslag!
älskar min lilla plutt ♥
Stockholm International Horse Show
Tidsinställt:
Tyvärr så blev det ingen Stockholm International Horse show för mig i år...
Vi har pratat om det och bestämt att vi skulle gå, och nu har vi haft så fullt upp med allt annat och jag håller på och planera vilka som ska fixa åt Caisa när jag är i Afrika och så. Men nästa år ska jag till Göteborgs horse show så det ska bli jättekul! Har aldrig varit på det förut men jag ska kanske börja spara lite pengar varje månad så man kan shoppa lite?
Tyvärr så blev det ingen Stockholm International Horse show för mig i år...
Vi har pratat om det och bestämt att vi skulle gå, och nu har vi haft så fullt upp med allt annat och jag håller på och planera vilka som ska fixa åt Caisa när jag är i Afrika och så. Men nästa år ska jag till Göteborgs horse show så det ska bli jättekul! Har aldrig varit på det förut men jag ska kanske börja spara lite pengar varje månad så man kan shoppa lite?
Gammal bild, vilken skillnad det är på färgen!? Bilden är tagen 3 mars 2011.
Caisa just nu, bilden tagen 19/11 2011.
Vilken är finast? Då eller nu?
Jag tycker helt klart att hon är finast nu, speciellt nu när hon är klippt!
Nu bär det av!
hemligt
imorgon ska min mamma och jag iväg och göra hem hemlig sak! Får inte avslöjja det än men jag kan säga att det har något med Caisa att göra.
Caisa Lisa 1
Snart har jag ägt Caisa i 1 år! Den 4 december har det gått exakt 1 år ♥
Det har varit men väldigt krävande och tålamodsprövande resa hitils men jag har ALDRIG gett upp och nu börjar "lilla" Caisa bli lite äldre och mognare. Och jag kan knappt vänta tills hon är 3 år äldre! HAHAH inga unghästfasoner för hoppningsvis!
Första tiden:
Första veckan var den mest intensiva, det börjar med att vi ska åka iväg och köpa sadel till Caisa och hon går in i transporten helt okej efter 20 min, men sedan när vi har prövat sadel och allt och det är dags att åka hem... Nähä då passar det inte! Caisa Lisa vägrar att gå in i transporten, och när Caisa inte vill någon så visar hon det genom att stå rakt upp på bakbenen och spåra ur totalt! Men efter ca 1 timme så fick vi hjälp av en av tjejerna som jobbade där, så efter 2 timmar i -18 grader så gick häst j*veln in!
Sedan någon dag senare så ska jag rida på volten och bara trava lite och så för det var mycket snö och hon var så himla stressad. Denna som var tänkt en lugn ridtur slutade med att Caisa reser sig rakt upp och slår över, ramlar över staketet och mitt stackars lilla ben kommer rak på 2 plankor som knäcks av mitt ben!!
Jag har än idag som pålagringar av brosk på benet efter denna lilla händelse.
Sedan tyckte Agneta att vi skulle åka upp til stava för att komma igång lite, lite bommar och småstuts. Men när vi är framme och så, så ska jag bara gå in en snabbis i ridhuset för att kolla hur långt dem har kommit. Då kommer min mamma in rusande och säger att Caisa har gått över frambommen.
Och ja, den 600 kg tunga hästen har bommen bak vid bakbenen och bara hänger där. Hon försöker då och då komma loss men helt plötsligt verkar hon ge upp, hon bara hänger där ögonen helt slutna. Alltså jag har aldrig haft en sånn panik! Jag typ vrålar eller vad jag nu gör att "nu dör hon, mamma hon döööööör!" Så här efteråt är det nästan komiskt vilken reaktion jag fick, men det var hemskt!
Men en av stallägarna där vi var såg att vi hade några bomlösare på utsidan som vi inte visste om så han tog loss dem så bommen föll ner och vi kunde sedan ta ut Caisa, haha hon går ut som om inget har hänt, kollar runt lite och frustar...
Hon klarade sig otroligt nog oskadd förutom några små sår, men jag vill inte ens tänka på hur det kunde gått...
Det fanns faktist dem tillfällen jag ångrade mig stark att jag köpte Caisa, hon är en extremt vaken häst som har myror i hela kroppen och bara vill krypa ur sitt skin ibland.
Hon testade mitt tålamod väldigt många gånger, krossade mina tår och fingrar. Men sen när man förstod att när jag väl får bukt på denna gråa "sak" så kommer det bli världens bästa häst!
Jag bestämde mig att kämpa, aldrig ge upp och inte tänka dem tankarna igen! ALDRIG
Men det finns självklart de dagar när man är så fruktaksvärt trött på henne så jag inte vet vad jag ska göra, men det är bara att komma igen. Man får så mycket tillbaka av denna häst så det lönar sig ALLTID att kämpa! ♥
Det har varit men väldigt krävande och tålamodsprövande resa hitils men jag har ALDRIG gett upp och nu börjar "lilla" Caisa bli lite äldre och mognare. Och jag kan knappt vänta tills hon är 3 år äldre! HAHAH inga unghästfasoner för hoppningsvis!
Första tiden:
Första veckan var den mest intensiva, det börjar med att vi ska åka iväg och köpa sadel till Caisa och hon går in i transporten helt okej efter 20 min, men sedan när vi har prövat sadel och allt och det är dags att åka hem... Nähä då passar det inte! Caisa Lisa vägrar att gå in i transporten, och när Caisa inte vill någon så visar hon det genom att stå rakt upp på bakbenen och spåra ur totalt! Men efter ca 1 timme så fick vi hjälp av en av tjejerna som jobbade där, så efter 2 timmar i -18 grader så gick häst j*veln in!
Sedan någon dag senare så ska jag rida på volten och bara trava lite och så för det var mycket snö och hon var så himla stressad. Denna som var tänkt en lugn ridtur slutade med att Caisa reser sig rakt upp och slår över, ramlar över staketet och mitt stackars lilla ben kommer rak på 2 plankor som knäcks av mitt ben!!
Jag har än idag som pålagringar av brosk på benet efter denna lilla händelse.
Sedan tyckte Agneta att vi skulle åka upp til stava för att komma igång lite, lite bommar och småstuts. Men när vi är framme och så, så ska jag bara gå in en snabbis i ridhuset för att kolla hur långt dem har kommit. Då kommer min mamma in rusande och säger att Caisa har gått över frambommen.
Och ja, den 600 kg tunga hästen har bommen bak vid bakbenen och bara hänger där. Hon försöker då och då komma loss men helt plötsligt verkar hon ge upp, hon bara hänger där ögonen helt slutna. Alltså jag har aldrig haft en sånn panik! Jag typ vrålar eller vad jag nu gör att "nu dör hon, mamma hon döööööör!" Så här efteråt är det nästan komiskt vilken reaktion jag fick, men det var hemskt!
Men en av stallägarna där vi var såg att vi hade några bomlösare på utsidan som vi inte visste om så han tog loss dem så bommen föll ner och vi kunde sedan ta ut Caisa, haha hon går ut som om inget har hänt, kollar runt lite och frustar...
Hon klarade sig otroligt nog oskadd förutom några små sår, men jag vill inte ens tänka på hur det kunde gått...
Det fanns faktist dem tillfällen jag ångrade mig stark att jag köpte Caisa, hon är en extremt vaken häst som har myror i hela kroppen och bara vill krypa ur sitt skin ibland.
Hon testade mitt tålamod väldigt många gånger, krossade mina tår och fingrar. Men sen när man förstod att när jag väl får bukt på denna gråa "sak" så kommer det bli världens bästa häst!
Jag bestämde mig att kämpa, aldrig ge upp och inte tänka dem tankarna igen! ALDRIG
Men det finns självklart de dagar när man är så fruktaksvärt trött på henne så jag inte vet vad jag ska göra, men det är bara att komma igen. Man får så mycket tillbaka av denna häst så det lönar sig ALLTID att kämpa! ♥
fina hovisar!
Idag gick det hur bra som helst att sko Caisa! Hon var jättelugnt, inge tjaft. Underbart
Caisa får även extra tjocka skor eftersom hon sliter dem så himla mycket och det är perfekt! :D
Nu ligger pollen iallfall på + sidan ;)
Caisa får även extra tjocka skor eftersom hon sliter dem så himla mycket och det är perfekt! :D
Nu ligger pollen iallfall på + sidan ;)
...
Att ha häst är helt underbart, MEN inte när det regnar..! För jag är nämligen sjuk, ingen av mina päron kan köra mig och min häst ska skos. underbart
Så jag får ta min fräs moppe och ÅKA till stallet, och sen som sagt så vräker regnet ner över stockholm. Men vad gör man inte för det lilla gråa skrället? Hon ska ju trots allt ha nya skor.
Men sedan vet jag inte hur jag ska göra. Om jag ska rida eller ej, eller kanske till och med ha lite markträning. För det behöver hon, för jag får egentligen inte rida om jag är sjuk, och jag orkar inte det men nu är det så att Caisa stog i går oxå. Men jag har iallfall ingen hoppträning imorgon, förklara senare varför..!
Så jag får ta min fräs moppe och ÅKA till stallet, och sen som sagt så vräker regnet ner över stockholm. Men vad gör man inte för det lilla gråa skrället? Hon ska ju trots allt ha nya skor.
Men sedan vet jag inte hur jag ska göra. Om jag ska rida eller ej, eller kanske till och med ha lite markträning. För det behöver hon, för jag får egentligen inte rida om jag är sjuk, och jag orkar inte det men nu är det så att Caisa stog i går oxå. Men jag har iallfall ingen hoppträning imorgon, förklara senare varför..!
sjuk
suck jag är sjuk så det blir ingen ridning för mig idag... Men tror caisa skulle behövt det. Men iallfall så ska Caisa få nya skor idag, och det är första gången alla 4 skor sitter kvar i 7 veckor!! yes
Börja igen
Funderar på att börja blogga igen..? har varit uppehåll nu och funderar på att börja :)
skulle bara vilja ha en ny header! :P
skulle bara vilja ha en ny header! :P
gaaah
är besviken på mig själv... HAHA jag lovade ju faktist att börja blogga men så blev det inte såklart... Men here we go again! :D
NU!
Nu sätter jag igång bloggen igen. Nu har jag börjat skolan och då kommer jag hinna blogga lite mer regelbundet.
sommaren börjar ta slut
Nu börjar sommaren ta slut och hösten närmar sig, och det betyder skola för min del... Men det betyder även tävling för min och Caisas del! Jag har köpt ett nytt tävlings sett så nu är det bara att köra! Sommaren med Caisa har faktist varit ganska "tuff". Hon har fått gå med flugtäcke halva sommaren för det var helt galet mycket bromsar ute och jag har aldrig sett en häst som reagerar mer på dem. Caisa flög runt som en galning kastade dig ner på marken för att försöka få bot dem. Och när hon fick täcket på sig så hjälpte det otroligt mycket!
Sen fick Caisa även hosta i början av sommaren vilket ledde till att det gick inte ens att rida utan att hon hostade. Så hon fick antibiotika och slemlösande och vilade en vecka pga. detta och sedan skulle hon även få 2 veckors vila så hon stog i 3 veckor. För jag var utomlands. HAHA hur gick det sedan att sätta igång henne? - Jo jag hade en häst som var 99 % i luften och den andra 1% så gick det i 200km/t... Men Jag kämpade och hon blev snabbt mycket lugnare, men helt lugn kommer hon nog aldtig bli för det är trots allt Caisa lisa!
Vi börjar få bukt på det dära med hovslagaren och nu kan hon faktist stå stilla i 5 min istället för 1 min när hovis är här. = framsteg!
Men en sak som jag tycker är jobbigt är att hon har blivit VÄLDIGT krävande och tålamodsprövande i stallgången. Hon bajsar MINST 10 gånger och det är jag helt seriös med, hon går runt sparkar i väggarna och skrapar med benen. Men så fort jag borstar på henne så står hon som ett ljus. Extremt besatt av uppmärksamhet?! Vad ska jag göra? Jag har pratat med Agneta och det är nog som hon säger, en jäkla massa tålamod så kommer det bli bättre. Men hur mycket ska man tillslåta? Jag tänker inte låta henne stå och kicka i väggarna, för tänk om någon skulle stå bakom...
Hon verkar stressad men ändå inte, eftersom hon bajsar typ 100 gånger så kan det vara ett tecken på stressad men hon ser lixom cool lugn ut, utan det känns mer som att hon "Retas" för när hon skrapar med hoven (bland det värsta jag vet) så när jag säger till henne så kollar hon på mig och gör ännu hårdare och ännu fortare?! JÄKLA PONNY!
Men på onsdag börjar hoppträningarna, ÄNTLIGTEN! Så nu jäklar Caisa, nu smäller det ;)
Jag ska även raka henne snart då hon blir svettig av att klättra lite i skogen och nu börjar det bli jättekallt på nätterna och då är det inte bra att hon är blöt och kall. Så då får det bli nakenråtta och täcke!
Sen fick Caisa även hosta i början av sommaren vilket ledde till att det gick inte ens att rida utan att hon hostade. Så hon fick antibiotika och slemlösande och vilade en vecka pga. detta och sedan skulle hon även få 2 veckors vila så hon stog i 3 veckor. För jag var utomlands. HAHA hur gick det sedan att sätta igång henne? - Jo jag hade en häst som var 99 % i luften och den andra 1% så gick det i 200km/t... Men Jag kämpade och hon blev snabbt mycket lugnare, men helt lugn kommer hon nog aldtig bli för det är trots allt Caisa lisa!
Vi börjar få bukt på det dära med hovslagaren och nu kan hon faktist stå stilla i 5 min istället för 1 min när hovis är här. = framsteg!
Men en sak som jag tycker är jobbigt är att hon har blivit VÄLDIGT krävande och tålamodsprövande i stallgången. Hon bajsar MINST 10 gånger och det är jag helt seriös med, hon går runt sparkar i väggarna och skrapar med benen. Men så fort jag borstar på henne så står hon som ett ljus. Extremt besatt av uppmärksamhet?! Vad ska jag göra? Jag har pratat med Agneta och det är nog som hon säger, en jäkla massa tålamod så kommer det bli bättre. Men hur mycket ska man tillslåta? Jag tänker inte låta henne stå och kicka i väggarna, för tänk om någon skulle stå bakom...
Hon verkar stressad men ändå inte, eftersom hon bajsar typ 100 gånger så kan det vara ett tecken på stressad men hon ser lixom cool lugn ut, utan det känns mer som att hon "Retas" för när hon skrapar med hoven (bland det värsta jag vet) så när jag säger till henne så kollar hon på mig och gör ännu hårdare och ännu fortare?! JÄKLA PONNY!
Men på onsdag börjar hoppträningarna, ÄNTLIGTEN! Så nu jäklar Caisa, nu smäller det ;)
Jag ska även raka henne snart då hon blir svettig av att klättra lite i skogen och nu börjar det bli jättekallt på nätterna och då är det inte bra att hon är blöt och kall. Så då får det bli nakenråtta och täcke!
kanske dags för att börja blogga?
GLAD MIDSOMMAR!
världen är grym...
Jag vet inte om det bara är jag men det känns som väldigt många hästar har fått gå vidare till de eviga gröna ängarna de senaste tiden. Min kompis hade en häst som fick en liknande prognos som människor kan få när dem drabbas av reumatism. Det fanns inget att göra för han hade ständigt ont i kroppen så han skulle inte heller gå som promenadhäst. Så igår 22/6 så fick han galoppera vidare till den andra sidan av världen och beta på dem oändligt stora ängarna. Men sen har jag även läst en blogg där hästen gjorde illa sig så svårt så den fick avlivas.
Världen är så grym ibland, och dessutom så uppskattar man inte alltid det man har förrän man mister det. Nu säger jag inte att någon av personerna jag har skrivit om inte uppskattade sina hästar. Utan jag tänker kanske mer kring mig, alltså min familj osv. Hur mycket dem betyder för en, och för att inte tala om Caisa?! Tänk om det skulle hända henne något? Nä urs nu ska jag inte tänka så men ändå, mina föräldrar har sagt till mig att man måste ha det i bakhuvudet för det finns en risk att något händer. Men sen samtidigt hur f*n ska man kunna tänka sig att mista det man älskar mest över allt annat i världen? För mig är det omöjligt. Att tänka så, för man kan aldrig veta hur det kommer gå till eller hur man kommer reagera.
Min hund fick avlivas i cancer -09. Hela det året var ett rent helvete. Min hund som jag har haft sedan jag var 5 år gammal, fick knöl på halsen och den spred sig sedan ut i hela blod-omloppet och han fick knölar på benen och på ryggen. Och troligtvis satte det sig även i hjärnan på balsansen. Jag viste att den dagen skulle komma då han inte skulle orka längre. Vi hade pratat mycket innom familjen att man måste ha det i bakhuvudet för den dagen kommer, oavsett man vill eller ej. Men hur ska jag kunna föreställa mig att hitta min egen hund liggandes på golvet, helt orörlig? Att det vände på en timme, en timme innan hade min syster varit ute och gått med Zacke och han var till och med ovanligt pigg efter sina operationer mot knölarna. Och sedan en timme senare har gett upp totalt.
Zacke somnade in på gräsmattan utanför djursjukhuset i lugn och ro, vi alla i familjen var där och han tog sin sista suck och somnade in för alltid.
Enligt mig är min hunds död ENBART veterinärernas fel. Dem gav prognosen hårsäcks inflamation två gånger och tillslut när vi ville ta bort knölen för att den var så stor och då gjorde dem ett prov på knölen och det visade sig vara elakartad cancer. Men då hade knölen redan hunnit spruckit en gång och spridits i blodsystemet.
Skulle vet. ha gjort ett prov på knölen den dag min mamma var inne på sjukhuset för att kolla upp knölen skulle han ha levt idag.
Men när den dagen kom då Zacke inte orkade mer så var det dags att ge igen all kärlek han har givit oss under dessa år, att låta honom slippa den smärtan och lidandet och få gå vidare och möta vad nästa liv har att erbjuda. Det är våran skyldighet jag tycker vi ha för våra djur oavsett sort. Att låta dem slippa lida när det inte finns chans eller livsglädje för att klara sig.
efter operation
sista bilden ♥
Världen är så grym ibland, och dessutom så uppskattar man inte alltid det man har förrän man mister det. Nu säger jag inte att någon av personerna jag har skrivit om inte uppskattade sina hästar. Utan jag tänker kanske mer kring mig, alltså min familj osv. Hur mycket dem betyder för en, och för att inte tala om Caisa?! Tänk om det skulle hända henne något? Nä urs nu ska jag inte tänka så men ändå, mina föräldrar har sagt till mig att man måste ha det i bakhuvudet för det finns en risk att något händer. Men sen samtidigt hur f*n ska man kunna tänka sig att mista det man älskar mest över allt annat i världen? För mig är det omöjligt. Att tänka så, för man kan aldrig veta hur det kommer gå till eller hur man kommer reagera.
Min hund fick avlivas i cancer -09. Hela det året var ett rent helvete. Min hund som jag har haft sedan jag var 5 år gammal, fick knöl på halsen och den spred sig sedan ut i hela blod-omloppet och han fick knölar på benen och på ryggen. Och troligtvis satte det sig även i hjärnan på balsansen. Jag viste att den dagen skulle komma då han inte skulle orka längre. Vi hade pratat mycket innom familjen att man måste ha det i bakhuvudet för den dagen kommer, oavsett man vill eller ej. Men hur ska jag kunna föreställa mig att hitta min egen hund liggandes på golvet, helt orörlig? Att det vände på en timme, en timme innan hade min syster varit ute och gått med Zacke och han var till och med ovanligt pigg efter sina operationer mot knölarna. Och sedan en timme senare har gett upp totalt.
Zacke somnade in på gräsmattan utanför djursjukhuset i lugn och ro, vi alla i familjen var där och han tog sin sista suck och somnade in för alltid.
Enligt mig är min hunds död ENBART veterinärernas fel. Dem gav prognosen hårsäcks inflamation två gånger och tillslut när vi ville ta bort knölen för att den var så stor och då gjorde dem ett prov på knölen och det visade sig vara elakartad cancer. Men då hade knölen redan hunnit spruckit en gång och spridits i blodsystemet.
Skulle vet. ha gjort ett prov på knölen den dag min mamma var inne på sjukhuset för att kolla upp knölen skulle han ha levt idag.
Men när den dagen kom då Zacke inte orkade mer så var det dags att ge igen all kärlek han har givit oss under dessa år, att låta honom slippa den smärtan och lidandet och få gå vidare och möta vad nästa liv har att erbjuda. Det är våran skyldighet jag tycker vi ha för våra djur oavsett sort. Att låta dem slippa lida när det inte finns chans eller livsglädje för att klara sig.
efter operation
sista bilden ♥
.
För övrigt går allt hur bra som helst med Caisa! Alltså allt flyter bara på, både hon och jag utvecklas enormt. Sista hoppträningen gick som en dröm, hoppade 1m - 1.10m barna. Hon lyssnade på mig och var helt underbar. Och nu kan hon dessutom stå stilla när AGneta pratar och behöver inte gå runt HELA tiden :)!
I förrgår galopptränade jag henne, vi galopperade i ca 20 min i sträck och jag stod upp och hon fick galoppera på. Nu ska kondisen bli på topp! :D HHAHA och det värsta var att jag höll på typ dö av svett, törsthet och anfådd medans Caisa var lite svettig och andades ganska lugnt och gick fort ner i andning medans jag satt och flåsade... En lång avskrittning hem och dagen efter skrittade jag ut i 30 min och klättrade lite :)
Det känns nästan som att Caisa inte vet hur man klättrar på rätt sätt typ, för hon lixom fuskar och ska alltid börja trava eller galoppera upp för backen medans jag vill stå upp och att hon ska sänka huvudet. HAHA hon kanske inte är van vid backar och sten för där Caisa kom ifrån var det typ helt platt (enligt mig) HAHA det var lixom bara gräskullar överallt. Mycket konstigt enligt mig som är van vid stockholm och landet här borta.
I förrgår galopptränade jag henne, vi galopperade i ca 20 min i sträck och jag stod upp och hon fick galoppera på. Nu ska kondisen bli på topp! :D HHAHA och det värsta var att jag höll på typ dö av svett, törsthet och anfådd medans Caisa var lite svettig och andades ganska lugnt och gick fort ner i andning medans jag satt och flåsade... En lång avskrittning hem och dagen efter skrittade jag ut i 30 min och klättrade lite :)
Det känns nästan som att Caisa inte vet hur man klättrar på rätt sätt typ, för hon lixom fuskar och ska alltid börja trava eller galoppera upp för backen medans jag vill stå upp och att hon ska sänka huvudet. HAHA hon kanske inte är van vid backar och sten för där Caisa kom ifrån var det typ helt platt (enligt mig) HAHA det var lixom bara gräskullar överallt. Mycket konstigt enligt mig som är van vid stockholm och landet här borta.
opsi
nu var det en väldans länge sen jag skrev (a) till och med min pojkvän klagar ;) Men det är faktist sommarlov (även fast vädret är SÄMST!) och sen skriver ni ALDRIG några kommentarer längre :( då är det lixom inte rooligt...
Mer kommentarer = Mer skriver jag :D
Mer kommentarer = Mer skriver jag :D
SOMMAR = TJOCKIS
Nu är Caisa ute på bete :D HAHA tror jag kommer få en ganska rund häst. Men hon kommer gå in på nätterna än så länge. 
HAHHA älskade lilla gråa sak
Idag när jag var i stallet och Simon var med och jag skulle göra iordning Caisa inför att Agneta skulle komma så började jag tänka på hur tusan kan var vara så förtjust i en häst som VÄGRAR att stå stilla i stallgången, bajsar minst 6 gånger och skrapar med alla hovar och när jag försökte linda hennes frambenen så var det som att få en stämpel i pannan, "GLÖM DET!"
Sen frågade simon om jag skulle kunna sälja Caisa för några pengar i världen, men självklart är det svårt att säga när man inte fått ett sådant erbjudande men SERIÖST så tror jag inte att det finns något som skulle kunna få min att välja sälja min älskade häst! Hur skulle jag kunna sälja mitt liv för en "liten" summa, och då mista min bästa vän? ALDRIG I LIVET!
Caisa är min och kommer förbli det en LÅNG tid fram över! ♥
- Caisa njuter utav att bli kliad ;)
♥ - Kärlek
