Caisa Lisa 1
Snart har jag ägt Caisa i 1 år! Den 4 december har det gått exakt 1 år ♥
Det har varit men väldigt krävande och tålamodsprövande resa hitils men jag har ALDRIG gett upp och nu börjar "lilla" Caisa bli lite äldre och mognare. Och jag kan knappt vänta tills hon är 3 år äldre! HAHAH inga unghästfasoner för hoppningsvis!
Första tiden:
Första veckan var den mest intensiva, det börjar med att vi ska åka iväg och köpa sadel till Caisa och hon går in i transporten helt okej efter 20 min, men sedan när vi har prövat sadel och allt och det är dags att åka hem... Nähä då passar det inte! Caisa Lisa vägrar att gå in i transporten, och när Caisa inte vill någon så visar hon det genom att stå rakt upp på bakbenen och spåra ur totalt! Men efter ca 1 timme så fick vi hjälp av en av tjejerna som jobbade där, så efter 2 timmar i -18 grader så gick häst j*veln in!
Sedan någon dag senare så ska jag rida på volten och bara trava lite och så för det var mycket snö och hon var så himla stressad. Denna som var tänkt en lugn ridtur slutade med att Caisa reser sig rakt upp och slår över, ramlar över staketet och mitt stackars lilla ben kommer rak på 2 plankor som knäcks av mitt ben!!
Jag har än idag som pålagringar av brosk på benet efter denna lilla händelse.
Sedan tyckte Agneta att vi skulle åka upp til stava för att komma igång lite, lite bommar och småstuts. Men när vi är framme och så, så ska jag bara gå in en snabbis i ridhuset för att kolla hur långt dem har kommit. Då kommer min mamma in rusande och säger att Caisa har gått över frambommen.
Och ja, den 600 kg tunga hästen har bommen bak vid bakbenen och bara hänger där. Hon försöker då och då komma loss men helt plötsligt verkar hon ge upp, hon bara hänger där ögonen helt slutna. Alltså jag har aldrig haft en sånn panik! Jag typ vrålar eller vad jag nu gör att "nu dör hon, mamma hon döööööör!" Så här efteråt är det nästan komiskt vilken reaktion jag fick, men det var hemskt!
Men en av stallägarna där vi var såg att vi hade några bomlösare på utsidan som vi inte visste om så han tog loss dem så bommen föll ner och vi kunde sedan ta ut Caisa, haha hon går ut som om inget har hänt, kollar runt lite och frustar...
Hon klarade sig otroligt nog oskadd förutom några små sår, men jag vill inte ens tänka på hur det kunde gått...
Det fanns faktist dem tillfällen jag ångrade mig stark att jag köpte Caisa, hon är en extremt vaken häst som har myror i hela kroppen och bara vill krypa ur sitt skin ibland.
Hon testade mitt tålamod väldigt många gånger, krossade mina tår och fingrar. Men sen när man förstod att när jag väl får bukt på denna gråa "sak" så kommer det bli världens bästa häst!
Jag bestämde mig att kämpa, aldrig ge upp och inte tänka dem tankarna igen! ALDRIG
Men det finns självklart de dagar när man är så fruktaksvärt trött på henne så jag inte vet vad jag ska göra, men det är bara att komma igen. Man får så mycket tillbaka av denna häst så det lönar sig ALLTID att kämpa! ♥
Det har varit men väldigt krävande och tålamodsprövande resa hitils men jag har ALDRIG gett upp och nu börjar "lilla" Caisa bli lite äldre och mognare. Och jag kan knappt vänta tills hon är 3 år äldre! HAHAH inga unghästfasoner för hoppningsvis!
Första tiden:
Första veckan var den mest intensiva, det börjar med att vi ska åka iväg och köpa sadel till Caisa och hon går in i transporten helt okej efter 20 min, men sedan när vi har prövat sadel och allt och det är dags att åka hem... Nähä då passar det inte! Caisa Lisa vägrar att gå in i transporten, och när Caisa inte vill någon så visar hon det genom att stå rakt upp på bakbenen och spåra ur totalt! Men efter ca 1 timme så fick vi hjälp av en av tjejerna som jobbade där, så efter 2 timmar i -18 grader så gick häst j*veln in!
Sedan någon dag senare så ska jag rida på volten och bara trava lite och så för det var mycket snö och hon var så himla stressad. Denna som var tänkt en lugn ridtur slutade med att Caisa reser sig rakt upp och slår över, ramlar över staketet och mitt stackars lilla ben kommer rak på 2 plankor som knäcks av mitt ben!!
Jag har än idag som pålagringar av brosk på benet efter denna lilla händelse.
Sedan tyckte Agneta att vi skulle åka upp til stava för att komma igång lite, lite bommar och småstuts. Men när vi är framme och så, så ska jag bara gå in en snabbis i ridhuset för att kolla hur långt dem har kommit. Då kommer min mamma in rusande och säger att Caisa har gått över frambommen.
Och ja, den 600 kg tunga hästen har bommen bak vid bakbenen och bara hänger där. Hon försöker då och då komma loss men helt plötsligt verkar hon ge upp, hon bara hänger där ögonen helt slutna. Alltså jag har aldrig haft en sånn panik! Jag typ vrålar eller vad jag nu gör att "nu dör hon, mamma hon döööööör!" Så här efteråt är det nästan komiskt vilken reaktion jag fick, men det var hemskt!
Men en av stallägarna där vi var såg att vi hade några bomlösare på utsidan som vi inte visste om så han tog loss dem så bommen föll ner och vi kunde sedan ta ut Caisa, haha hon går ut som om inget har hänt, kollar runt lite och frustar...
Hon klarade sig otroligt nog oskadd förutom några små sår, men jag vill inte ens tänka på hur det kunde gått...
Det fanns faktist dem tillfällen jag ångrade mig stark att jag köpte Caisa, hon är en extremt vaken häst som har myror i hela kroppen och bara vill krypa ur sitt skin ibland.
Hon testade mitt tålamod väldigt många gånger, krossade mina tår och fingrar. Men sen när man förstod att när jag väl får bukt på denna gråa "sak" så kommer det bli världens bästa häst!
Jag bestämde mig att kämpa, aldrig ge upp och inte tänka dem tankarna igen! ALDRIG
Men det finns självklart de dagar när man är så fruktaksvärt trött på henne så jag inte vet vad jag ska göra, men det är bara att komma igen. Man får så mycket tillbaka av denna häst så det lönar sig ALLTID att kämpa! ♥
Kommentarer
Trackback
