Försenat inlägg !
Först och främst gick Caisa in i transporten på 5 min !!! Duktiga lilla flickan :') Men sen började hon sparka med frambenet och det sa Karin oxå att hon gör så det var väll in så stor grej med det, men sen kollar jag henne en sista gång innan vi åker och sen börjar vi åka mot Stava stallet där träningen ska vara. Vi bor nära stavastallet så det tar bara 5 min att åka dit och sen när vi är framme så ska jag bara gå in i ridhuset och kolla vad vi skulle göra på träningen, sen när jag precis kommit in kommer mamma inspringade och säger att Caisa har frambenen över frambommen !!! Gud jag trodde hon skämtade, det var det obehagligaste jag varit med om.
Och precis som mamma sa så hänge halva hästen över frambommen, men Caisa är inte stressad, utan hon verkar bara vilja komma loss, så hon har inte panik och detta gör att jag håller mig lugn oxå så jag står och pratar och klappar henne sen på våran transport så är det räkerhetsringar på utsidan som man kan snurra ut så frambommen lossnar, så när dom ska ta loss den så stänger jag transportdörren, men innan dom har fått loss frambommen så har Caisa lyckats tagit sig tllbaka själv.
Konsigt nog är hon helt lugn, så vi lastar ut henne på en gång och hon går ut lugnt och fint. Då kännde jag hur jag bara slappnade av och kännde hur jag skakade i hela kroppen, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Helt ärligt så kändes det som att det inte skulle sluta bra! Men väl ute så söker jag igenom henne, och jag hittar ett skrapsår i benet ( ej vid senen som tur är) och sen i typ armhålan så har hon skrapat upp så hon tappat lite hår och så är hon lite svullen där. Tur i oturen så klarade hon sig bra utom dessa småsåren. Men när jag pratar med Agenta ( hon har mamman till Caisa ) om vad som hände och hur hon var så börjar hon skatta lite faktist och säger att våra hästar har en sån stam så dom är ganska tuffa i huvudet och stressar inte upp sig så lätt så hon var inte ett dugg förvånad hur Caisa reagarade på att hon satt fast, och inte heller på att hon lyckades få frambenen över för tydligen har Agnetas häst gjort så ett antal gånger oxå...
Men Caisa är inte halt eller något och verkar mest öm, så Agneta tycker att vi ska rida :) Så när vi kommer in i ridhuset så känner jag hur Caisas alla muskler är på helspänn och och trippar runt där och sen märker hon speglarna, ojoj det var läskigt att sa sig själv, hon stog hur länge som helst och bara stirrade på sig själv HAHA.
Men sen slappnade hon av och lyssnade jättebra på mig, hon arbetade på bra och lyssnade på hjälperna. Gud vilken häst jag har, blir mer och mer förälskad i henne efter varje dag som går ! Denna träning så var det mest sits och vägar som vi skulle träna på alltså bara låga hinder. Vi började med att trava över bommar och göra volter och sånt, och Caisa som är fortfarande lite spänd efter allt så hon hoppar över bommarna istället för att trava över, men sen så börjar jag sitta över bommarna och då travar hon över och trampar på jättefint ! Sen börjar vi hoppa lite smått lite stuts och sånt. Allt gick hur bra som helst och jag blev överlycklig när Agneta sa att denna häst kommer du ha otroligt roligt med och ni passar verkligen ihop för du har det rätta "huvudet" för en sådan häst. Och att jag följde med henne jättebra i sprången även om hon hoppade stort ibland.
Efter halva träningen så är Caisa genomsvettig och jättetrött så jag får göra lite andra övningar än dom andra för att spara energi till hela träningen, och när lektionen är slut så hoppar jag av henne och ledde henne torr, gud vilken trött häst!
Sen när det väl var dags att åka hem så känndes det som att vi skulle få hålla på där 4 timmar med tanke på vad som hände innan, men tydligen inte för Caisa går in nästan på en gång, det tog mindre än 30 sec !!! Och inte sparkade hon eller något, så man får väl hoppas att hon lärt sig en läxa ;)
Idag så ska vi på träning igen eftersom det är en 2 dagars kurs. Lägger ut filmer ikväll och skriver om hur det gick då oxå.
Jag älskar dig
Kul att höra att det går bra med Caisa, jag har häst i stallet hos Karin G. Kul att följa er i bloggen :)
Hej! Jag har varit med och ridit in "Lillcaisa" och även ridit den hästen Agneta har nu. Jag skrattar högt när jag läser om hur hon hamnat över bommen och bara stod där. Innan jag läste färdigt texten tänkte jag att "hon kommer säkert gå på igen när de åker hem utan att blinka." Sen skrattade jag ännu mer när jag läste att hon gjort precis så. Hon fungerar så helt enkelt. Hon har ett riktigt tigerhjärta där inne. Det kommer inte att finnas några hinder som är för stora och ingenting som är läskigt, när det VERKLIGEN gäller. Hon liksom kastar hjärtat före... Det är jätteroligt att läsa om er i din blogg. Jag saknar henne jättemycket. Krama henne massor från Emma.